Saturday, August 28, 2004

Vecka 35

noterat några nya stickers . var en spontan sväng under s:t eriksbron, såg några nya affischer där . artikel om rådjuren i Vi i Vasastan, som tyvärr var ute och cyklade; mailade artikelförfattaren och redde ut ett par saker samt tipsade om blogen. fick svar även från en som var med i artikeln, som intresserar sig för streetart.
i numret efter av samma tidning kommenterar artikelförfattaren (och tillika chefredaktören) att hans mailbox floodats av mail från folk som kommenterade artikeln.
RF kom, artikeln (se nedan) är übersnygg i tryck. har sett ett par ics-stickers i t-banan, och har då funderat på om streetart i t-banans lokaler kan berättigas: är det offentlig yta?

-------------------------------------------------------------------------------------

Streetart - det olagliga museet



Publicerad i Radikalt Forum, 4/04



När en konstintresserad besöker Stockholm finns det vissa platser som den bör besöka. Nationalmuseum, Moderna Museet och Liljevalchs är några sådana; det är troligen också dessa och liknande som en turistbroschyr skulle rekommendera. En helt annor-lunda konstupplevelse, lika fascinerande och på många sätt mer spännande, kan man dock få på ett ställe långt från de välpolerade gallerierna – vid ett dåligt upplyst, smutsigt och obskyrt tillhåll under S:t Eriksbron. Där samlas konstverk inom en genre som handlar om att hålla sig utanför den etablerade konsten – streetart.



Streetart kan översättas till ”gatukonst” och för tankarna snabbt till graffiti. Begreppet streetart innebär dock något annat. Streetartkonstnärerna arbetar inte med sprejflaskor, utan med affischer och klistermärken, pärlplattor och hemmasnickrade föremål, folie och schabloner. Allt detta klistras uteslutande på allmänt utrymme: gatuskyltar, elskåp, stolpar, papperskorgar.

Den konstnär som kan räknas som först och mest känd är Akay, som ligger bakom Akayism. Från början målade Akay graffiti, men gick i slutet av 90-talet över till att sätta upp affischer och klistermärken med svårtolkade men intresseväckande budskap, som ”I want my planet back”, ”Do not follow leaders”, ”The beauty is in the act” och ”It changed my life”. Affischernas bildspråk påminde mycket om den ryske propagandakonstnären Alexander Rodtjenkos affischer, med abstrakt expressionism blandad med socialrealistiska motiv. På senare år har Akay ägnat sig åt en del andra projekt. Bl.a. har han gjort posters med bilder på folk från New York och byggt ett hus på en kulle vid Eugeniatunneln i Stockholm.

Streetart skiljer sig från graffiti på flera sätt. Ett är vem som ägnar sig åt det. Medan graffiti är billigt, snabbt och ganska simpelt (sprejburkar kan köpas i närmaste färghandel) måste streetartkonstnären designa motiv(en) på dator och trycka eller kopiera på papper eller klistermärken. Det kräver både mer tid, pengar och kunnande än graffiti, och kan därför ses som en slags medel-/överklassvariant av gatukonst, medan graffiti företrädelsevis praktiseras av lägre klasser. En indikation på detta är att nästan all streetart i Stockholm finns i innerstan, medan graffitin är vanligast i förorterna, speciellt de mindre rika. En annan viktig skillnad mellan streetart och graffiti är att streetarten aldrig manifesteras på privata utrymmen, medan graffitin sprejas på vad som helst. I detta ligger en skillnad, som har med streetartens politiska karaktär att göra. För att undersöka den får man titta tillbaka på streetartens rötter.

Graffitin började dyka upp i Sverige i mitten av 80-talet, streetarten ett tiotal år senare. Den härstammar till stor del från situationismen, en politisk och konstnärlig rörelse i Europa under 1950- och 60-talet. Situationisterna var anarkistiskt lagda och syftade till att omforma det urbana landskapet (staden), vilket kallades ”unitär urbanism”. Konstnärligt sett använde situationisterna en metod som på franska kallades ”detornement”, vilket innebar att ett verk flyttades till en ny kontext eller en ny miljö (en ny ”situation”) och därmed skapade ett nytt, annorlunda uttryck. Den mest kände av situationisterna var Guy Debord, och rörelsen deltog aktivt i studentrevolten i Paris 1968. Utöver situationisterna finns estetiska och stilistiska kopplingar mellan dagens streetart och gatukonstnärerna Keith Haring och Jean-Michel Basquiat.

Streetartens politiska dimension idag är, precis som graffitin, kopplad till anarkistiska idéer, och sen några år tillbaka i Sverige speciellt till den nyanarkistiska rörelse som växt upp inom den autonoma vänstern, där Reclaim The Streets-tillställningarna och hiphopbandet Looptroops musik och texter är centrala punkter. Först och främst handlar det om det s.k. ”offentliga rummet”, dvs offentligt ägda ytor (främst i stadsmiljö), och vem som har tillgång till det. Akay är den streetartkonstnär som mest fört fram kritiken mot hur det offentliga rummet idag mer och mer äts upp av storföretags reklam, och platsen för ”vanliga människor” blir mindre och mindre. Akay beskriver syftet med sin ”Akayism”-konst som att göra folk uppmärksamma på deras omgivning (akayism betyder ingenting i sig, utan ska bara väcka intresse) samt ta tillbaka makten över det offentliga rummet.

Denna nyanarkistiska syn på vem offentliga ytor tillhör har flera större brister i logiken. Det graffiti- och streetartkonstnärerna gör är olagligt. Om man skulle anta att det vore lagligt att affischera och sätta upp klistermärken på allmänna ytor – vilken ordning skulle det gå efter då? Som streetarten ser ut idag i Stockholm så är det djungelns lag – den som har råd med flest och störst affischer får mest utrymme (det är kutym bland streetartkonstnärer att inte klistra över andras verk). Ett sådant system skulle bara återproducera det system som finns idag – som många inom streetarten är ute för att kritisera – men då med någon form av man-mot-man-situation, istället för ”storföretag-mot-vanliga människor”, som det påstås vara idag. Man löser inte heller det problemet genom att sätta upp lagliga utrymmen – samma ordning, dvs den rikes rätt, skulle gälla där. Flera streetartkonstnärer försöker, likt amerikanska föregångarna AdBusters, medvetet förstöra reklam, i syfte att ”kritisera”. Det de gör då är att sätta ordningen själva, vilket också är fel ur anarkistisk ideologisk synpunkt – en ordning för en grupp måste beslutas gemensamt av gruppen, inte av en person.

Dock måste man se saker ur konstnärernas synpunkt. Ur liberal synpunkt är det ett knepigt dilemma – vilka friheter får konsten ta sig? Förra kulturborgarrådet, folkpartisten Birgitta Rydell, är känd för att vara den som hårdast velat gå åt ”klottrarna” – däri även inräknat seriösa graffiti- och streetartkonstnärer. Ur en rent pragmatisk synpunkt är hennes utgångspunkter helt korrekta – skattefinansierade ytor ska inte vem som helst få göra vad som helst på/med. Samtidigt är streetarten en högst intressant och livfull konstform, som bara skiljer sig från den moderna konst som ställs ut på museum på Skeppsholmen genom att den just inte ställs ut på för konst avsedda platser, utan där alla kan se den. Själva genomförandet av konstyttringen på allmän yta, både som protest- och konsthandling, ses av streetartkonstnärerna som en viktig del i helheten – ”the beauty is in the act”, som Akay uttrycker det. Dessutom spelar platsen i sig, som i situationismen, en viktig roll för tolkningen av konstverket. Om en tavla hängs i ett vitt rum är det alltid ett vitt rum, oavsett om det är i en lägenhet eller på ett museum. Synen på konsten som något som är menat – eller ens möjligt – att stänga in i ett speciellt hus vill streetarten också bryta.

Sedan streetarten började dyka upp i mitten av 90-talet har den gradvis blivit mer och mer känd, och även intressant för fler och fler. Det skrivs om streetart både på många ställen, och utställningar med streetartkonstnärer börjar dyka upp. Akay och Bacteria har båda ställt ut runtom i landet, och Kulturhuset i Stockholm har haft utställningar på temat modern gatukonst (”Stockholm Underground” och ”Extreme Passion”). I detta ligger ett problem för streetarten. Liksom alla motståndsrörelser riskerar den att bli en del av det etablissemang den från början var ute för att kritisera, om den börjar anta etablissemangets former och metoder – något som även gäller för politiken. Som tur är är återväxten bland streetartkonstnärer god, och många nya yngre utövare dyker upp hela tiden. I princip hela Stockholms innerstad är ett streetartmuseum, för den som har intresset att se sig om ordentligt. En plats att börja kan vara under S:t Eriksbron.




Websidor:

http://www.akayism.org
http://www.happystreets.tk
http://artdurue.blogspot.com
http://www.adbusters.org
http://www.banksy.co.uk
http://lunattack.cjb.net
http://www.streetlogos.com
http://www.urban-wallpaper.tk


Exempel på svenska konstnärer: akay, klisterpeter, luna, bacteria, big d, diffus, jeks, yesh, terp



Monday, August 23, 2004

Vecka 34

sett olika former av klistermärken med "irak" i v-stan . ett par nya stickers också .
var i uppsala under helgen. såg ett par intressanta gågubbe-arrangemang , grejer av diffus och en ny konstnär (pust) .

Sunday, August 15, 2004

Vecka 33

såg en ny holk på birger jarlsgatan. annars rätt lugnt på nyhetsfronten nu. ska införskaffa above magazine så fort tillfälle ges.
har surfat runt och skrivit på artikeln. bl.a. sett en bra artikel i guardian och hittat ett nytt gäng, adbusters sverige, några göteborgare samt ett par nya konstnärer (terp, swoon, ekosystem).
var i affären som sålde above magazine (som verkar mycket bra), men de hade inte kvar något ex., så har beställt det över nätet. ska spana in clays utställning imorgon också (sista dagen).
var på clays utställning , spanade in lite nya prylar i city .
skrev klart artikeln till Radikalt Forum och valde bilder, Viktor layoutade snyggt.
såg flera nya holkar runt humlegården .

Monday, August 09, 2004

Vecka 32

har sett ett par holkar , inte så mycket nya klistermärken. det är en utställning med kanadensaren clay i affären cali på brunnsgatan 9 som jag tänkte spana in när vi återvänder från karlskoga. har också spanat in hela uppdateringen av akayism.org samt kollat lite på gamla artiklar om streetart för RF-prylen. har även ägnat en del tid åt att studera verk av lichtenstein och rodtjenko (den senare rysk konstruktivist, tidigt 1900-tal, vars verk tydligt inspirerat t.ex. akay) på internet.

Vecka 31

utan internet hemma. har fått svar från akay angående fågelholkarna; det är klisterpeter, akays kollega som även sätter upp rådjuren, som sätter upp holkarna.
var i uppsala. såg mycket av diffus och lite av jeks och akay.

Vecka 30

var nere vid s:t eriksbron en sväng. någon mysko person höll på och fixade med en bil, så hann inte fota så mycket där. diffus har iallafall varit där och satt upp nytt.
såg ett snyggt gågubbe-arrangemang på en bakgata till hötorget. hela det vita fältet på skylten hade klistrats över med en gågubbe-silhuett av en springande tintin .

Vecka 29

såg ett flertal fågelholkar på trafikskyltar runt kungsträdgården och ut mot skeppsholmen. det var tydligen en artikel om dem i city i veckan. mailade akay om detta men han har ej svarat.
mailade yesh angående zine, och han tipsade om above magazine. var förbi den nyöppnade hiphop-butiken på torsgatan 40 där den skulle säljas, men de hade sommarstängt.

Vecka 28

tillbringade veckan i visby, på almedalstjohejet. såg ett par prylar, bl.a. av akayism , space invaders och ontop , men även en del independent-grejer.
planerar en större artikel om streetart till nästa rf.

Vecka 27

var nere vid bangården bakom PrisXtra där akays "interaction"-plankor låg. de fanns fortfarande kvar, formade som ordet "korvigt". akays hus står kvar på den lilla bergsknallen vid eugeniatunneln. ska försöka gå förbi där någon dag och fotografera.
tog en tur nere i norra stationsområdet. det är ett hål i stadsbilden, en stor, tom betongyta som används som sporadisk parkeringsplats och skräpdump, även fast det ligger precis bredvid vasastan. som tur är ska området bebyggas snart. såg en del schabloner och annat. var dessutom vid akays hus och fotograferade. tror också att jag mötte akay himself på vägen dit.
besökte affären highlights på östgötagatan och frågade om zines och böcker om streetart. de hade mest om graffiti dock. gick en sväng vid slussen och fotade lite.

Vecka 26

det var ovanligt lite i hultsfred. för något år sen hade akay en hel vägg. nu såg jag bara tre-fyra stickers, bl.a. gröt! och akayism.
i stockholm verkar den våg av nya verk som synts den senaste månaden mattats av lite. intressant just nu är nog de svarta tejpbitar på övergångsställe-skyltarna som ökat i antal. dessa placeras så att det ser ut som att gågubben bär kjol. budskapet är intressant eftersom det är renodlat feministiskt och för tankarna till "gågumme"-kampanjen på 70-talet.
idag ringde jag gatu- och fastighetskontoret angående de fågelholkar jag sett ovanpå gatuskyltar vid bl.a. vasabron, slussen, norrlandsgatan och gamla stan. de kände inte till något om det, och jag drar slutsatsen att det måste handla om streetartverk av högre standard.